jag repar mig
pratar med mamma och får hoppet tillbaka, modet och viljan. Det finns ingen som kan torka tårarna på distans så som hon kan. Genom en telefonlur så lyfter hon upp mig igen och får mig att stå. Hon är den bästa och alltid den jag kan ringa, alltid mamma!
Men ikväll är det spelning, Lars Winnerbäck på Baltiska hallen och jag skall dit. Jag har sagt att jag skall recensera honom till en vän och hennes site. Det känns som en ny utmaning och en del av vad som händer nu, ja nya utmaningar.
För jag har bestämt mig att jag skall ändra saker i mitt liv, jag skall våga prova det där som jag inte vågat innan. Idag är det att gå själv på en spelning och skriva seriöst om det. Förra veckan så var det en intensivkurs i lindy hop. I morgon så testar jag något nytt...Men oavsett så handlar det om att våga. Att inte fastna...
att inte duga till
springer du 100 meter, ja då skulle det varit 150
även om du saknar skor, det är uppförsbacke och halvvägs så bryter du benet
så känns det just nu. Chefen säger att jag gjort bra resultat, men inte tillräckligt bra. Jag har överträffat resultaten på alla nivåer utom ett...och det är vad som räknas...
och jag blir så förbannat knäckt, jag går hem o gråter...för vad fan är good enough?
kompromissa lite
kompromissa mycket?
Vad är skillnaden egentligen? Mitt liv går i ett galet tempo på veckorna, men helgerna är helt stilla. Hans liv är rätt stilla på veckorna, men på helgerna då händer allt. Jag vill träffa honom, han vill träffa mig. För andra gången så åker jag till honom. Och jag strunta i att räkna nu, fast än jag gör det....
Men att träffa honom känns värt var enda biltur...
märkligheter
om jag trillar av stolen nu, och bara blir liggandes på golvet så skulle jag inte bli förvånad. Om jag spontant börjar dansa och sjunga fast än att jag spelar sorgsna låtar skulle vara helt ok. Om jag börjar gråta när alla andra skrattar och skrattar när alla gråter, ja det skulle vara i sin ordning på något märkligt vis.
För idag är det märkligt och antagligen så var det lika märkligt igår. Jag kan knappt förklara hur det kan vara så, hur allt kan kännas som lustiga huset. Men det är så med känslor. Jag får aldrig bestämma, fast än att jag vill. Och hans röst kan göra mig totalt förvirrad och varm på insidan...
we did it!!
vi klarade det, så skönt. Men nu är det rätt tomt och jag är helt slut. Så trött och lite smågrinig.
kör kör kör
idag, ja då smäller det!
Största eventet på hela mitt område. 2 dagars mässa och fantastisk synlighet. Jag har varit så taggad att jag har haft svårt att sova i natt, känner verkligen att detta kommer bli så kul! Jag passar även på att koppla ur lite under tiden. Ta ett brejk från sms, facebook och msn. Nu är det bara att åååkkkk
kan jag få lite svar tack?
blablablablafunderablablablaundrarblablablavadärrätt?
gör rätt, gör fel
att göra rätt för sig är inte alltid det roligaste. Det kan till och med göra lite ont, den befriande känslan infinner sig inte alltid. Men jag vet att om jag skall bryta mina mönster, om rätt skall få en chans så är detta ett måste.
Två män har reducerats till en
En man är ledsen, inte alls så glad
Och jag mår lite som en räv, borde vara glad men är ändå lite ledsen...
pirr
det finns få ord som kan beskriva känslan, men ett pirr i magen är helt klart där. Det finns en längtan efter honom, en önskan att ha honom nära. Och det känns väldigt skönt..bland alla känslor
en sak
en natt
en dag
ett leende
en man
en dåres sätt
eller en dåres envishet?
Jag kan inte göra samma sak och förvänta mig olika resultat. Det är inte riktigt så livet funkar, utan jag måste ändra på mig själv också.
Därför så vågar jag, jag hoppar över alla olika män och tittar bara på en. Och ett väldigt fint exemplar där till.
jag kan inte skilja på..
och det blir kväll. Jag tänder ljus, sätter på mig mysbyxorna och dricker sakta en kopp the. Kylan som finns på utsidan är tryggt utestängd och jag sitter under en filt i soffan.
Och jag kan inte låta bli att bara älska denna låten..
även gamla sår gör ont
du säger ord
och du vet inte om
hur ont de gör i mig
för hur skall du veta vad som hände då?
för varför stod det en vilsen 17 årig tjej i din butik och svamlade på, hon missade buss efter buss och verkade aldrig som om hon skulle gå. hur skall du veta hur ont hon hade, att missa bussen och bara stanna en stund till..ja det var vad som kunde inge en liten glipa hopp. Att i henne så bodde det en sån obotlig svarthet, en smärta som höll på att äta upp henne innifrån. Att hon inte visste vart hon skulle gå eller vem som hon skulle be om hjälp.
Och än idag så kan hopplösheten kännas, den skär som en kniv. Att inte höra hemma..ja det är som att inte finnas.
För hur skall du veta att i din butik så stod det en 17årig tjej som inte visste vart hon skulle gå?
..och jo, jag gick. Jag stängde dörren och tittade aldrig dit in igen...
lång kanondag
det är sent, men jag har massa energi kvar. Kanondag som innehöll både premiärtur till jobbet med Greger. Det var helt underbart, jag kände mig som en vuxen kvinna när jag satt där på morgonen. Det gick lätt att åka dit vid 7 på morgonen, rena nöjet faktiskt! Och vara ute o köra, det är ju ljuvligt! Helt underbart. Det är nog en lovestory!
allt är inte på låtsas
kyssar i gathörn
blandas med vackra höstlöv
och en isande kyla
jag kommer hem på tok för sent
och jag kan inte låta bli att undra vart du är
och jag vet inte om detta är på låtsas längre
jag tror det börjar bli riktigt
verkligt
något som jag inte avsåg
som jag aldrig trodde...
